ehuru

Inte visste jag att man skulle lära sig en massa konstiga ord när man läser religionsvetenskap - men det gör man, mycket konstiga ord. Ska det hålla på så här så talar jag snart endast latin - och det vore inte så bra med tanke på att det inte är så många i min omgivning som förstår det (fast några hade förstått mig så jag hade inte blivit helt isolerad). Men det är inte endast latinska uttryck som jag tvingas ta mig igenom utan även gamla svenska "oförståerliga" uttryck. Och med tanke på den text jag läser nu, som för övrigt är rena sömnpillret, så känner jag mig tillbakaflyttad ca 60-70 år. Har ingen aning om när texten skrevs, den behandlar 1800-talet och tillbaka, men författaren gillar ehuru. Det är definitivt ett tecken på gammal text. Inte sagt nu att ehuru är ett tråkigt ord, för det är det inte, jag gillar ehuru, men resten av texten är faktiskt trist och svårläst. Den är inte svår att förstå men jobbig att ta sig igenom och oklar med vad jag tycker att den borde handla om. Ta bara exemplet Geijer, jag är svag för Geijer, men men, nu är det så att när jag läste om Geijer så gäspade jag. Det betyder att något är fel. Och inte är det mig eller Geijer det är fel på. Kanske ska Geijer bli min nye dörrman. Just nu innehas platsen av John Locke.